Britta och the missing kromosom

För en tid sedan skrev jag att mina katter var smarta. Det uttalandet är jag nu beredd på att äta upp med hull och hårbollar.

För om man burit runder på och tryckt ut 4 håriga och pipiga kräk ur sin mini fitta, för att sedan tvingas slicka dem rena i baken medan de bara skriker och tycker att dom är söta i flera veckor, och man ändå tycker att det är en bra ide att bli påsatt på köksgolvet, då är det fan något som inte stämmer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0